Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund

Boken Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund är skriven av en rad framstående forskare inom området med Susanne Kjällander och Bim Riddersporre som redaktörer. Med hjälp av praktiknära forskning tas ett helhetsgrepp om vad digitalisering i förskolan kan innebära. Line Kavmark Knieling och Marie Eriksson har använt boken som reflektionsunderlag och delar här med sig av sina tankar.

Digital kompetens blir allt viktigare i förskolan, vilket både läroplanen och den nationella digitaliseringsstrategin har slagit fast. I boken Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund vill författarna bidra med en vetenskapligt grundad förståelse för vad digitalisering kan innebära i förskola och förskoleklass.

De poängterar att det inte rör sig om digitalisering för sakens skull utan för att det är nödvändigt för att barnen ska kunna utveckla en adekvat digital kompetens. En kompetens som behövs både i förskolan och i deras framtida liv för att demokratiskt kunna delta i kommunikation som sker alltmer online.

Tre perspektiv i boken

Vi upplever det här som en viktig och läsvärd bok för förskola och förskoleklass. Utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv lyfts aspekter på vad digitalisering i förskolan innebär både för barnen och för de som arbetar där. Med praktiknära forskning tas ett helhetsgrepp om digitaliseringen utifrån tre perspektiv: undervisning, profession och etik.

I professionsperspektivet lyfts ledarskap och medarbetarskap i förändring, organisationskultur och samarbete med vårdnadshavare. Författarna belyser också intressanta perspektiv kring hur förskollärarutbildningen kan utvecklas genom digitalisering. Exempelvis hur förskollärarstudenter skulle kunna pröva olika praktiska moment digitalt med hjälp av VR-teknik.

Det etiska perspektivet sätts i fokus i den tredje och avslutande delen av boken. Flera författare problematiserar digitaliseringens intåg i förskolan och ställer frågor som kräver ett kritiskt reflekterande förhållningssätt. “Det är en viktig professionell kompetens att veta både när det är ett bra tillfälle att använda digitala verktyg, och när det kan vara lämpligt att avstå.” Susanne Kjällander menar att ”antingen eller”-diskussionen är förlegad och behöver ersättas med frågor om när, hur, vad och varför digitala verktyg ska användas i verksamheten.

Ann-Li Lindgren väcker frågor om etik och integritet inte bara kopplat till barn och vuxna i förskolan utan även till föremål och material. Idag är det vanligt att barns föremål visas upp och att visualiseringar på lärmiljöer sprids för inspiration. Lindgren lyfter bland annat att vi behöver ta i beaktande hur integritet och ägarskap förhåller sig i relation till barns skapade föremål och material som visualiseras.

Elza Dunkels har skrivit ett viktigt kapitel om barns rätt till digital kompetens och säkerhet på nätet och hur vi tidigt kan arbeta med källkritik tillsammans med barnen. Hon ger även en teoretisk grund för ett professionellt förhållningssätt till yngre barns användande av skärmar. Att barn har förtroendefulla relationer med vuxna är en av de viktigaste delarna för att de ska kunna vara säkra på nätet. Elza lyfter också vikten av närvarande vuxna i barns tillägnande av digital kompetens, vilket vi kopplar till att vi i förskolan har en viktig roll som pedagoger där vi behöver ha en medveten digital pedagogisk kompetens som gör att vi på bästa sätt kan stötta barnen i den digitala världen likväl som i den verkliga.

Undervisningsperspektiv

Hela boken är rikt teoretiskt förankrad och ger möjlighet att arbeta med digitala perspektiv och vetenskaplig grund kring de processer som pågår i den egna verksamheten. De teoretiska delarna blandas med levande konkreta exempel från olika forskningsstudier.

Alla kapitel är intressanta var för sig och går att koppla till vardagen i förskolan och aktuella utvecklingsområden men vi har valt att fördjupa oss lite extra i avsnitten om undervisning.

Där lyfts bland annat digitalisering kopplat till kreativitet och hållbarhetsfrågor, ett avsnitt om digiläsning och ett om programmering på olika sätt. Här följer exempel på några delar av innehållet.

Datalogiskt tänkande

Hanna Palmérs kapitel handlar om problemlösning genom programmering, med och utan digitala verktyg. Hon menar att barnen inte bara ska lära sig att hantera digitala verktyg utan även lära sig förstå tekniken bakom: datalogiskt tänkande. De behöver också lära sig navigera på effektiva, etiskt korrekta och säkra sätt.

Palmér beskriver att det behövs kunskap och förståelse inom problemlösning i matematik och programmering för att utveckla ett datalogiskt tänkande. Det krävs förmågor som kreativitet, flexibilitet, innovation och samarbete. Vi ser det som intressant att man i exemplet i boken konstaterar att analog programmering, som ett första möte med programmering, inte alltid behöver vara det som funkar bäst. Symbolernas riktning kan missuppfattas av människan som gör egna tolkningar av symbolen medan en dator inte gör det utan där får man direkt se hur det kommando/den symbol man trycker på utförs. Det handlar alltså mycket om sammanhang och att läsa av den egna barngruppen. Genom digital programmering kan man komma åt just dessa förmågor som anses utgöra vägen till ett datalogiskt tänkande. Barnen ställs inför problem att lösa, de planerar sina tänkta lösningar, utvärderar dem och felsöker om nödvändigt.

Genus

Kapitlet “Vad händer när roboten får ögonfransar?” belyser jämställdhetsfrämjande arbete i förskolan kopplat till digitalisering och främst inom ämnet programmering. Mia Heikkilä ställer frågan huruvida det kan vara så att det redan i förskolan läggs en grund för ett synsätt där programmeringsundervisning görs till ett ämne mer för killar än tjejer. Vikten av medvetenhet inför att det redan i förskolan skapas normer som påverkar barns förhållande/syn till digital teknik som något mer maskulint är väldigt intressant och en påminnelse om de utmaningar digitaliseringen kan innebära för oss i förskolan utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

Heikkiläs beskrivning tydliggör och sätter ord på viktiga aspekter kring förhållningssätt och bemötande i arbetet med programmering och digital teknik i vardagen. Hon ger exempel på hur det kan te sig när genus görs i undervisningen där genusnormer sätts på prov genom en robot som pedagogerna satt lösögonfransar på. Exemplet är lätt att relatera till utifrån egna erfarenheter. -Hur uppfattar barnen den digitala teknik vi presenterar?

Även vi har gjort försök med att neutralisera robotar men det är svårt att i dialog med barnen vara konsekvent. Vår erfarenhet är att både vuxna och barn tenderar att ge robotar en maskulin titel och barnen har svårt att ge svar på frågan ”varför roboten skulle vara en han.” Det känns som en viktig insikt att belysa genus när vi pratar om digital teknik men även när vi skriver planeringar inför ett nytt undervisningstillfälle eller formulerar texter till vårdnadshavare. Med Mia Heikkiläs kapitel i ryggsäcken så förstärks medvetenheten om att lyfta hur vi gör genus i sammanhang med digital teknik och programmering.

Lära genom att lära ut

I boken lyfts att det är ett kraftfullt sätt att lära när barn får lära ut till andra. Agneta Gulz och Magnus Haake presenterar en studie kring ett digitalt lek- och lärspel där syftet är att barn i förskolan ska få utveckla tilltro till sin egen förmåga genom pedagogiken “lära genom att lära ut”. De menar att den digitala lärresursen är adaptiv och syftar till att ge varje barn stimulans och utmaning på den nivå där den befinner sig i enlighet med Vygotskijs zon för proximal utveckling.

En bok att återkomma till

Det finns mycket att ta med sig och reflektera vidare kring efter att ha läst boken. Digitala verktyg utgör ett betydelsefullt komplement när det används tillsammans med andra resurser och med hjälp av digital teknik kan barnens handlingsrepertoar vidgas och ämnesinnehåll blir rikare.

Att friskt blanda erfarenheter från olika områden, virtuella som fysiska, och därmed skapa nytt (Garisson 1997) är något som barn i förskolan och förskoleklassen många gånger skickligt klarar av. Kanske är det så att vi vuxna har något viktigt att lära i mötet med barns kreativitet och uppfinningsrikedom? (s.107)

Det här är en bok att återkomma till och bläddra i tillsammans med kollegor där den utgör ett stöd i att tydliggöra den vetenskapliga grunden till digitalisering i förskolan. Innehållet är gediget och för oss har det varit värdefullt att reflektera tillsammans kring det vi läst utifrån våra olika yrkesroller.

Något av det som satt sig starkast kvar i oss är hur adekvat digital kompetens handlar om en medvetenhet om när, hur och varför vi ska använda digitala verktyg likväl som när vi inte ska det. Det digitala arbetet är inte en isolerad företeelse utan något ständigt pågående som växelverkar med alla delar av förskolans undervisning.

Line Kavmark Knieling Förskollärare och IKT-handledare
Marie Eriksson Verksamhetsutvecklare

#Digitalt #Förskola #Förskoleklass